Nu har vi haft nickolina i ca 4 månader. Underbar tid, men också förjävlig.. haha.

 

Hon är såå envis, men jag ger mig inte. Det går framåt men alltid kommer bakslag igen. Men nu jäklar måste jag bli hårdare mot henne, det är det ända sättet för att hon ska se mig som ''flockledar'' 

Jag kan inte längre vara snäll och gullig mot henne för då tar hon över ledarskapet.

Detta började jag med igår när vi gick till stallet med mamma, att vara hårdare mot henne.

 

Hon drar och sliter för att gå först ( som jag ser det att ''leda flocken'') Detta är ett stort fel ifall någon ändring ska ske. Jag tog tag i nackskinnet (som om jag var en hund som är ledare och drog henne bakom mig så fort hon gick framför. Detta gav resultat, så jag tänker fortsätta så tills hon har fattat vad jag vill få ut av det. Att dra i kopplet gör henne ingenting, hon bryr sig inte utan bara drar tillbaka hon med..

 

Nickolina kan även öppna dörrar.. Så igår när hon var i stallet så släppte vi in henne i sadelkammaren och stängde dörren det tog inte länge fören hon började låta och hoppa upp på dörren.. Dören öppnades och jag gick dit och sa åt henne på skarpen att hon skulle gå och lägga sig och stängde sedan dörren igen.

 

Ett tag senare ungefär någon minut så började hon skälla igen, då sa jag till henne på skarpen igen att gå och lägga sig och då blev hon tyst.

 

När jag var klar skulle jag in i sadelkammaren och jag vet sen tidigare att hon blir galet glad då.. Så jag gick bestämt in utan att kolla på henne, prata eller röra. jag pekar bara frammåt och gick bestämt in, förvånat nog så backade hon bakåt sedan satte hon sig ner. Och hon stannanade även där tills jag var färdig.

 

Detta stärker min teori om att jag MÅSTE vara mera bestämd mot Nickolina för att det ska ge resultat. 

 

Om en vecka ska jag se vilket resultat det har gett.. :)