Första gången jag såg atla blev jag helt till mig, hon var de gulligase jag sett och rund som en köttbulle också.. Även fast jag och min mamma var nya i islandshäst värden så bestämmde vi oss att ta henne på foder pgd av att vi hade blivit erbjudna hjälp ifall det skulle behövas eftersom hon inte var inriden. 

 

Men vi började sakta men säkert, Atla var så snäll mot oss och gick med på allt vi ville att hon skulle göra utan att tveka. Hon var inte rädd för saker (förutom stora fordon) hon var lätt lärd och arbetsvillig.

Eftersom hon hade detta egenskaper så gjorde hon så vi klarade av henne utan hjälp. Naturligtvis har vi ridit regelbundet för instruktör när vi hade lärt Atla grunderna, så vi kunde vidare utvecklas.

 

Atla var en riktig naturtöltare och det var de hon ville göra i början när man drev fram henne. Vi fick kämpa väldigt hårt att få henne att trava och med olika metoder men efter allt arbete fick hon ta en paus från allt och sedan när vi började rida igång igen så travade hon på så fint så. Då hade hon fått tänka igenom och lärt sig under sin återhämtning. 

Men nu när hon väl föstod sig på att trava tappade hon tölten, men med hjälp av en instruktör fall bitarna på plats eftersom  även vi själva var litr osäkra på hur tölten skulle vara så tyckte vi det var bäst så. 

 

Galoppen däremot förstod Atla från första början och hade inga problem med. 

 

Lite kort om det. Det har iallafall varit kul att fått vara med att se henne utvecklas och att jag och min mamma klarade av detta vilket vi först var lite osäkra på men det gick, även om det kanske tog längre tid för oss mot vad det skulle ha gjort för en som kan. 

 

Alta är idag som min aldra bästa vän, hon kommer alltid i första hand och betyder mest för mig. Vi har gått från noll till allt vi har idag, vi har byggt upp en relation och visar varandra respekt och kärlek. Jag är sååå Glad att vi köpte Atla skulle aldrig ha klarat av att lämna tillbaka henne efter allt vi upplevt tillsammans.

 

Vi tog Atla på foder den 8 November 2008 och köpte henne i maj 2009. 

Hennes skada i vänstra frambenet skedde i december 2011, men är förhoppningsvis snart helt återställd för normal ridning igen om ca 2 veckor. 

 

Här är en bild från när atla var 4 år och vi hade bara haft henne i någon vecka. :) 

 Söting! ♥

 

Första sommaren tillsammans! :) En tidig morgon när jag för första gången såg Atla ligga och sova i hagen.